Detta känns nästan lika hemskt som dagen jag började på högskolan och svor på min heder att jag aldrig skulle köpa mig en sådan där larvig overall som alla studenter struttade runt i. Min första fråga till dem var -vad ska man ha den till? Patetiska satar tänkte jag i tysthet. En tid senare stog jag där i men alldeles egna overall och aldrig varit lyckligare, tänk att få pryda denna med små tygmärken och göra den personlig *lycka*. Börjar lite smått känna att overall scenariot upprepar sig, fast nu är det ingen tygbit man ska pynta...tadda! Lång näsa, så nu sitter jag här med en blogg som jag svor på min heder på att aldrig starta och jag ställer mig samma bekanta fråga-vad ska man ha den till? Kanske finns det vissa likheter med studenternas overaller och en blogg, man kan se den som ett skyddsnät när man varit ute och smutsat ner sig i leran. Det som händer i overallen stannar också i overallen, i detta fallet bloggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha! va bra! kände oxå som du förut och skäms lite över att falla för grupptrycket..men vad fan man måste kanske hänga med utveckligen hur plågsamt det än är...Puss!
Skicka en kommentar