Jag har idag en bokad tid för synundersökning, efter att ha kisat och tampats med att inte kunna se mina föreläsningsanteckningar bestämde jag mig för att göra något åt saken. Hos optikern kunde jag utförligt beskriva min situation och glänsa lite med begrepp inom optikervärlden som jag förklarade med att jag hade jobbat som optikerassistent, jag var insatt, en i gänget, hade koll på läget, ny styrka på glasen skulle göra susningen. Tvi fick jag, mina glasögon var utmärkta, det var mina ögon det var fel på, att jag inte såg längre än tårna framför mig berodde på överansträngda ögon, ett syndrom som tydligen är välkänt bland studenter. Så nu vet ni det, alla studenter som skaffar glasögon i vuxen ålder, ni har egentligen inte dålig syn, ni är bara överansträngda! Låt er inte luras!

Genom att träna mina ögon skulle jag snart kunna se med mina gamla glösögon igen enligt optikern. Jaha men till dess då? Ska jag inte se någonting under de tre åren jag har kvar att plugga. Här är jag villig att betala vad det kostar vill för att få ett par nya ögon, för att se, men icke sa nicke, det skulle inte lösa mina problem. Men jag vill ju inte få mina problem lösta! vill ju bara få dem lösta tillfälligt som med allt annat. Någon som kan vara snäll och förklara det för snälla tant optikern! Grrrr.....